|
||||||||
 |
||||||||
Etanolaminer (uppdaterad 2010)
Monoetanolamin (I) | Dietanolamin (II) | Trietanolamin (III)
Etanolaminerna har bred användning både i industri och hushåll. De har både alkohol och amin som funktionella grupper vilket gör dem användbara också i form av olika derivat.
Etanolaminerna är färglösa vätskor med ammoniakliknande lukt. Mono- och dietanolamin är ungefär lika basiska som ammoniak i vattenlösning medan trietanolamin är en något svagare bas. Genom tillsats av ca 15 % vatten till etanolaminerna sänks smältpunkten så att ämnena kan hanteras som vätskor vid normala temperaturer. Etanolaminerna är starkt hygroskopiska.
Etanolaminerna förekommer i rengöringsmedel av skilda slag. Monoetanolamin används t.ex. i medel för borttagning av vax. I rengöringsmedel som kommer i kontakt med hud används företrädesvis trietanolamin som är mildare mot huden. Derivat av etanolaminer används också i många produkter. Neutrala tvålar framställda av etanolaminer och fettsyror är viktiga emulgeringsmedel. Etanolamider, som också framställs av etanolaminer och fettsyror men vid högre temperatur, används som skumstabilisatorer i produkter som schampo, diskmedel m.m. Anjoniska tensider som LAS finns som etanolaminsalter för att slutprodukten ska få svagt basiskt eller neutralt pH.
En annan viktig användning av etanolaminer är som korrosionsinhibitor i olika smörjmedel, skärvätskor och kylsystem. De förekommer också i olika typer av limmer, där de fyller flera funktioner. I textilindustrin kommer etanolaminer och derivat av dem till användning i olika steg i produktionen, liksom i plast- och massaindustri.
Vid gasrening reagerar etanolaminer med vätesulfid, koldioxid eller andra sura gaser och bildar vattenlösliga salter. Etanolaminen kan sedan regenereras. Vanligtvis används monoetanolamin. Däremot används dietanolamin när det finns karbonylsulfid i gasen, eftersom monoetanolamin inte kan regenereras efter att ha reagerat med just det ämnet.
Låga halter av trietanolamin, eller salter av den, sätts till vid cementmalning för att minska hopklumpning av partiklarna. Ämnet kommer också till användning i andra sammanhang i cementproduktionen.
Produktionen av etanolaminer ökar och uppskattas uppgå till cirka 1400 000 ton år 2010. Av detta tillverkas 41 % i Nordamerika, 29 % i Västeuropa och 20 % i Stillahavsområdet.
Etanolaminer framställs av etenoxid och ammoniak och har funnits kommersiellt tillgängliga sedan mer än femtio år.
Kontaktperson: Margareta Östman,
08-519 411 62
Kemikalieinspektionen Box 2, 172 13 SUNDBYBERG, kemi@kemi.se
08-519 411 00* fax 08-735 7698